Gamla Karolinska (eller KS) stod klart 1940 men hade år 2000 utvecklats till ett fastighetsproblem. I slutet på 90 talet fanns dock 3 större problem

Slitaget på huvudbyggnaden var betydande
Utspridda byggnaderna. KS är byggt som ett paviljongsjukhus med huskroppar utspridda över ett stort område som förbinds med långa kulvertar.
Renoveringskostnaderna för att renovera gamla KS samt att renoveringstiden beräknades till 10-12 år och under den tiden skulle sjukhuset förvandlas till en byggarbetsplats. Kostnaden för en renovering av gamla KS beräknades till 7 miljarder

Ända sedan det dåvarande moderata finanslandstingsrådet Ralph Lédel initierade en utredning kring ett nytt sjukhus som skulle ersätta Karolinska universitetssjukhuset har det kantats av kritik: kostnader, jäv och stora problem med tekniken.

Utredningen låg till grund för landstingets beslut 2005 gå vidare i planeringsprocessen för ett nytt sjukhus: Nya Karolinska Solna. 2006 utsåg en jury ett förslag från White arkitekter som vinnare. Man beslutade att bygga det nya sjukhuset genom så kallad OPS (offentlig-privat samverkan) – något som legat till grund för mycket av den efterföljande kritiken.

Efter ett anbudsförfarande beslutades att ett konsortium med Skanska och brittiska investmentbolaget Innisfree fick i uppdrag att finansiera, uppföra och driva det nya sjukhuset. Service- och underhållsuppdraget gick till Coor Service Management och byggnaderna utformades av White Tengbom Team – ett samarbete mellan Tengbom och White arkitekter. Upphandlingen kritiserades ganska snabbt för bristande konkurrens.

Kostnaderna har sedan starten dock varit det som fått allra mest kritik kring bygget. Bland annat har granskningar visat allvarliga brister i fakturahanteringen av externa konsulter. En granskning i Dagens Nyheter visade exempelvis att 80 procent av konsultbolaget Boston Consulting Group, BCGs, fakturor saknade avtalsenliga fakturaspecifikationer på sjukhuset. En annan granskning visade att snittkostnaden per konsult från BCG för Karolinska var 700 000 kronor i månaden.

Den första jävsituationen som det handlade om rörde Andreas Ringman Uggla, som anställdes som produktionsdirektör på Karolinska. Han kom då direkt från ett jobb som konsult på BCG – och flera av fakturorna som saknade underlag i tidigare granskningar hade just Ringman Uggla som referens. Advokatbyrån Setterwalls visade i en senare utredning att man inte kunnat konstatera några fall av jäv inom ramen för sin utredning som lämnades till dåvarande SLL under 2018.

Även finanslandstingsrådet Irene Svenonius (M) har misstänkts för jäv, då hennes man, Jan Svenonius, i rollen som upphandlingschef på Karolinska haft en central roll i de kritiserade konsultavtalen.

Sjukhuset har också lidit av många tekniska problem. Inför att de första patienterna skulle flytta in 2016 genomfördes en generalrepetition av driften – då upptäcktes 1 400 problem.

I november 2017 fick sjukhuset två gånger på en vecka gå upp i så kallat stabsläge och flytta hjärtpatienter till andra sjukhus på grund av tekniska problem.

Det har också konstaterats att många av badrummen varit felbyggda och att vissa av sjukhusets utrymmen varit för små, och behövt byggas om.

KS-utredningen

Karolinska sjukhusets utredning, som inte var sanktionerad av SLL, presenterade sin rapport ”Förslag till förnyelse av Karolinska sjukhuset” i oktober 2002 ). Rapporten har sin utgångspunkt i det pågående förändringsarbetet på KS där en huvudprincip är att skilja den akuta vården från den elektiva (planerade) vården. Strategin är också att minska den akuta öppna bassjukvården inom KS, men samtidigt betonas vikten av att behålla stora delar av bassjukvården för att kunna bedriva forskning och utbildning på basis av den. Mottot för detta förändringsarbete är ”den delaktiga patienten – vår källa till dynamisk utveckling av vård, forskning och undervisning”. Häri ingår en tanke om att skapa tematiska vård- och forskningscentra där samverkan mellan olika kliniker runt en patient kan underlättas. Rapporten talar om nätverk och vårdkedjor där ”konsultation, provtagning, diagnostik och behandling kan i framtiden organiseras till en för patienterna mera enkel och sammanhållen process”). Rapporten betonar vikten av att ta tillvara den snabba biomedicinska utvecklingen genom samarbete med KTH, Kista, Stockholms universitet och KI för att skapa förutsättningar för Life science, men samtidigt formuleras relationen mellan forskning och vård som att vården är den självklara förutsättningen för forskning.
Planeringsstrategin i utredningen var högst pragmatisk, vilket inte minst kommer till
uttryck i förordandet av en successiv renovering av fastighetsbeståndet över en 13-årsperiod (Karolinska sjukhuset 2002, s. 33). Fördelen med detta ansågs vara att det skulle skapa flexibilitet genom att ombyggnationen sker successivt och därför kan anpassas efter förändrade behov. Det handlar inte om någon radikal förändring utan snarare om stegvisa justeringar av det befintliga sjukhuset. Rapporten präglas av en vilja att behålla så mycket som möjligt att vad som uppfattas som KS arkitektoniska uttryck och rapportförfattarna slår fast att ”styrkan sitter i väggarna”, vilket står i kontrast till utsagorna ovan från SLL:s ledning om att det som sitter i väggarna på KS är problem. Ett annat exempel på den pragmatiska inställningen som präglade KS-förslaget var att man medvetet ville undvika att bli en del av Norra Stationsprojektet. En av de inblandade i utredningen beskriver det så här: vi inte visste riktigt vad det skulle bli [med Norra stationsområdet] och vi ville inte blanda in det
utan vi ville sköta sjukhusbygget på norrsidan istället.
Beskrivningen i citatet har sin bakgrund i farhågor om att en inblandning i Norra stationsprocessen skulle kunna medföra förseningar och göra genomförandet mer komplicerat. Istället för att geografiskt knyta an till KI och det som kom att bli Hagastaden i södra delarna är strategin att behålla huvudbyggnaden i norr.
Att KS-förslaget saknade potential att få genomslag hos de som bestämde stod snart klart för flera av dem som var involverade i arbetet med att ta fram förslaget.
Konfliktlinjerna ska samtidigt inte överdrivas då flera som var involverade i KSförslaget senare kom att arbeta i olika faser i NKS-projektet. Det finns flera orsaker till att KS-förslaget inte var gångbart inom ledningen för SLL och politikerna. Visserligen knöt KS-förslag an till aktuella problembilder som den om att stärka forskningen genom närmare samverkan med vården och att effektivisera vården genom processorienterade arbetssätt. Förslaget tog däremot inte hänsyn till styrningsproblematiken som upplevdes central på SLL. Snarare var utredningen22
i sig ett uttryck för just den problematik som SLL hade att styra KS eftersom den inte var sanktionerad av SLL. Dessutom hade förslaget som ambition att bygga ut antalet vårdplatser, vilket spädde på SLL-ledningens intryck av att KS expanderade okontrollerbart. Vidare ansågs förslaget sakna en tydlig vision. En hög tjänsteman inom SLL menar att visionära idéer hade en särskild dragningskraft på beslutsfattarna vid denna tidpunkt. Tjänstemannen beskriver att ”jag tror man längtade efter något stort, det fyllde en funktion med något stort visionärt
projekt”. Bristen på koppling till KI och framförallt Norra Stationsprocessen gick också
stick i stäv med ambitionerna på den politiska nivån. Alternativet vare sig kunde eller hade ambitionen att vara ett förändringsprojekt av det slag som efterfrågades av politiker och ledande tjänstemän inom SLL.

Ralph Lédel till attack mot Landstingsförbundet

Publicerad: 28 augusti 2002

I ett pressmeddelande går finanslandstingsrådet i Stockholm, Ralph Lédel (m), till angrepp på Landstingsförbundets ekonomer som han menar går i regeringens ledband.

Han är kritisk till att ekonomen Jens Tjernström i det senaste numret av Dagens Medicin, 35/02, säger att Stockholm och Skåne måste höja skatten för att få ekonomin i balans. “Stockholm har redan i dag en av Sveriges högsta landstingsskatter. Det vore klädsamt om Landstingsförbundet vid något enda tillfälle försvarade sina medlemmar”, skriver Ralph Lédel i ett pressmeddelande. I en kommentar säger Landstingsförbundets chefsekonom Stefan Ackerby att Stockholms läns landsting inte måste höja skatten men att det blir svårt att undvika med dagens förutsättningar och spelregler. -Politikerna kan naturligtvis välja att låta landstinget gå med underskott under några år och stoppa all expansion av sjukvården och på så sätt uppnå ekonomisk balans, säger Stefan Ackerby. Han uttrycker en viss förståelse för att Stockholms politiker är irriterade över skatteutjämningssystemet. -Vi har ett tydligt utjämningssystem som ger Stockholm en besvärlig situation, säger Stefan Ackerby. Han pekar på att genomsnittslönen i Stockholm har stigit kraftigt och i dag ligger 20 procent över riksgenomsnittet, vilket ger politikerna snabbt ökande kostnader som en följd av utjämningssystemet.